Eftersom jag inte berättar ingående om mig själv, mitt liv och min vardag så ofta tänkte jag att jag skulle berätta lite mer om vem jag är.
Jag använder bloggen mest som ett ”fotoalbum”/ ”dagbok” för min egen skull. Även som ett ställe som ska vara en positiv oas för mig. Med andra ord mest för mig själv för att det fyller en positiv bit av mitt liv. Ett sätt att se att man har det ganska bra i livet trots att man inte alltid känner så.
I alla fall… Caroline heter jag (vilket du kanske redan vet:) och är född 77. Jag bor i Stockholm trakten med två barn och en sambo.
Jobbar som kordinator på ett internationellt företag. Jobbat där i många år och trivs där.
Efter många år ( ca 12 år) av stress, utmattning mm. jobbar jag deltid.
Tre dagar i veckan jobbar jag och just nu är det tillräckligt för mig.
Med en son som har ADHD och AS har de senaste 10 åren varit full med perioder av dramatik, problematik, kamp, upp och nergångar.
För några år sedan fick jag dessutom själv diagnos ADHD. Mitt liv (sedan barndomen) har påverkats av denna diagnos på olika sätt. Jag berättar mer om det senare…
Tanken är väl att skriva lite mer om livet med ADHD här på bloggen men det krävs lite mer tid och energi att skriva om de tyngre delarna av livet och jag vill inte bara slänga in ett snabbt inlägg om dessa saker.
Därför kanske det upplevs som att jag har världens bästa liv. Eller inte världens bästa kanske men ett liv utan beskymmer – Hakuna Matata… typ.
Men nej då. Jag är bara en människa och jag känner ganska ofta av det som kallas livet.
Vet själv att jag kan uppfatta bloggare som verkar ha det perfekta livet, det perfeka förhållanden, det perfekta arbetet, den bästa karriären, de bästa vännerna, de mest uppfostrade barnen… ja du vet vad jag menar!?
Därav vill jag bekräfta att jag inte har världens bästa liv.
Mitt liv har präglats av många saker som fått mig att inse att livet är en tuff skola. Ingenting är gratis.
Jag har insett att det är bara jag själv som kan göra det bästa av tillvaron. Jag har ansvar för mitt liv och kan inte skylla på något eller någon annan.
Givetvis kan jag se att saker och ting har påverkat mitt liv och man kan känna sig bitter på olika saker men jag försöker att inte låta det påverka resten av mitt liv.
Jag har inte alltid varit så optimistisk. Jag har varit en extrem pessimistik person som känt mig som ett offer.
PESSIMISTEN SER PROBLEMET I VARJE MÖJLIGHET
OPTIMISTEN SER MÖJLIGHETEN I VARJE PROBLEM
I över 15 år har jag tränat mina tankar i positivt tänkande och det är de 3 senaste åren som jag känner en äkta känsla av positiv energi som jag oftast kan använda i min vardag även fast jag faller pladask periodvis och varken orkar eller vill vara positiv och glad. Men det är viktigt att tillåta sig vara svag oxå…man är ju trots allt människa.
DET ÄR DEN SOM GÅR VILSE
SOM FINNER DE NYA VÄGARNA
Har tyvärr inte tid att skriva mer idag men återkommer med min livshistoria när jag får tid och energi:) !!
Fortsättning följer…
DET ÄR ALDRIG FÖRSENT ATT GÖRA NYA FÖRSÖK
———–
SE MISSLYCKANDEN SOM ETT SÄTT ATT LÄRA DIG NYA SAKER OCH UTVECKLAS.
———–
SE SAKER OCH TING MED GLIMTEN I ÖGAT. LIVET BLIR LÄTTARE DÅ.
————-
SÖK NYA VÄGAR NÄR DET INTE GÅR SOM DU TÄNKT DIG
———-
